Våra pluttar fyller 4 månader idag, såhär tyckte dom om det när vi berättade det imorse….

Vi: ”Zoey och Zelda, kan ni gissa vad det är för dag idag?”
Zoey: ”Näää… vadå?”
Zelda: ”Ja, vadå?

Vi: ”Men gissa…”
Zoey: ”Nämenvadå… berätta!”
Zelda: ”Ja, berätta!”

Vi: ”Det är er födelsedag!”
Zoey: ”Yeeeahhhh!!!! Födelsedag!!”
Zelda: ”WTF?? Redan?”

Vi: ”Ja, ni fyller fyra månader!”
Zoey: ”Jaawooohl… fyra månader!!!”
Zelda: ”Pffff… det var väl inget märkvärdigt.”

Och nu ska pappa ut på krogen för första gången på lika många månader. Jag kommer väl att krypa på överläppen hem…. wish me luck!

Min första farsdag idag! Alltså första farsdagen där JAG är far! Far out!

Det var faktiskt inte förrän i förrgår jag insåg att farsdag faktiskt är MIN dag också nu, inte bara min fassas dag. Men sen insåg jag också att om det bara var jag som insåg det, ja då skulle det ju inte bli så mycket mer med det. Så jag hintade försiktigt om nyheten för Stina igår och hon var inte sen att nappa. Swisch sade det och så var hon iväg på 2 timmars egen tid för att shoppa på Nova. Go figure.

Men presenter blidde det! Första var att pluttarna sov till 07:47 idag, och då hade dom sovit 12 timmar i streck! Nästan som om dom visste att det var farsdag och vad jag önskade mig. <3 Nästa överraskning kom när jag satt på morgonmuggen och surfade (egen tid utan skuld!) och det här dök upp i mitt facebook-flöde (lägg märke till hur t-shirtens urringning dras nedåt naveln, att kombineras med kalsongerna i nacken):

Så jag rusar (nåja) ut från muggen (efter vissa vidtagna åtgärder) för att uttrycka min glädje lite mer sofistikerat än att sitta där inne och trycka ”Like”, varpå jag möts av presenter på frukostbordet, några från Stina och några från pluttarna (sistnämnda i bild):

Samtliga presenter gick i temat ”Daddy styling” i syfte att ”levla upp vardagskostymen lite” vilket jag hädanefter kommer att göra i nya joggingbyxor, grå hoodie och rutiga pyjamasbyxor (att matcha mina nya t-shirts) samt de här strumporna från pluttarna:

Det är inte utan att jag blir lite mushy. <3 Detta känns så mycket större än t.ex. julafton eller att fylla år! Ok, det är kanske inte så konstigt att man hellre firar att vara pappa än att bli äldre i den här åldern ;) men ändå. Det känns så dj-vla HÄFTIGT! Sprudlande lycka, lixom! Bara tanken på att jag är pappa åt våra underbara tjejer och Stina är mamma och att vår resa bara precis har BÖRJAT får det att kittla i magen! The world is our oyster!

Men vi börjar smått. Allt som involverar att ge sig utanför dörren kräver noggrann planering och logistik. Inte minst om pluttarna dessutom ska kläs upp i klänning och hårband (jag fattar inte det där med hårband eftersom dom ändå inte sitter kvar som hårband bör):

Uppklädnaden var till ära för MIN fassa som även fyllde år idag. Där flöt dock inte dagen på lika bra. En av pluttarna fick bryt och gick knappt att trösta. Än mindre mata. Uppenbarligen är vi i ett ”leap” just nu (utvecklingssprång på svenska) så det är bara att vänta sig kaos. Stina och jag fick pendla mellan middagsbordet och det rum vi gjort till vår bas för att turas om att trösta vår stackars tröstlösa plutt. Det blev ett förhållandevis kort besök. Och nu sitter vi här och äter varma mackor till kvällsmat kl 22:00. Burp.

Och hårbanden? Dom åkte av innan vi ens åkte iväg. Jag ser det som en seger.

PS. Jag vet att farsdag stavas fars dag. Men det skiter jag i. Farsdag. Ha!

Hörde mig själv precis säga denna mening. Högt till pluttarna. För att dom var snälla och lät mig diska nappflaskor utan att dom krävde att jag gjorde något annat för dom under tiden. Många dom. Men ändå. På en skala från 1 till 10 är man piskad som sjutton.

På något vis har ”egen tid” blivit allt som inte är att mata-rapa-byta-natta-passa pluttarna såsom att diska, städa, tvätta eller andra hushållssysslor som tidigare var en uppoffring från egen tid. Och att köra och tömma sopor på tippen har blivit en frihetsfärd av galaktiska mått.

”Köra till tippen? Åh, sån lyx!”

Så egen tid är egentligen en illusion nuförtiden. Bara så jag vet.

Vi swappar pluttar, Stina och jag. Vi matar och nattar respektive plutt varannan gång så att säga. För att de ska vänja sig lika mycket vid oss båda och vi ska lära känna dem lika mycket. Å sånt. Blöjbyten däremot, där kör vi i regel ”finders keepers”; den som plockar upp eller har plutten i famnen när det händer får jobbet.

Just därför är det lite av ett lotteri och man tycker själv att man oftast får nitlotten. Som idag på morgonen; Stina har sovit 8 timmar inatt och jag har sovit 6 timmar. Stina ska ut på tjejmiddag ikväll och jag ska ta hand om pluttarna själv. Dessutom ska hon träna innan dess och jag ska på affärsmöte (där jag bör vara utvilad!). Så vems plutt tror ni somnar om efter morgonmatningen och bjuder på ytterligare 2 timmars sömn? Stinas, såklart. Igen!

Så här sitter jag. Oduschad i samma kalsonger och t-shirt som igår. Byxor har jag inte fått på mig. På Zelda har jag bytt både kläder och blöja. Och på något vis har jag även hunnit tömma tvättmaskin och diskmaskin. Såhär känner jag mig:

Nu ska vi prata barnvagn. Vår barnvagn. En Baby Jogger City Mini GT Double, 2013 års modell. Noga det där, ifall någon googlar produkten innan köp och hittar hit. Nä, inte bingar. Googlar.

Såhär ser den ut, med liggdelar monterade:

Med liggdelar, regnskydd, hjulskydd, myggskydd, mugghållare och annat smått man bara dör utan tror jag vi betalade knappt 10 000 kr. Vi valde just denna vagn primärt för att 1) den var liten nog att få plats i min BMW 320d sedan (2012 års modell, se bild nedan) och 2) för att den verkade så lätt att packa ihop. Vilket den är. Vi tog tiden vid nåt tillfälle och från att pluttarna satt i babysafe-stolar i bilen tills att vagnen var monterad med liggdelar och pluttarna nerbäddade så tog det 3 minuter. Inte illa! På andra hållet, dvs att få in pluttarna och vagnen i bilen igen, tog det 5 minuter. Som det superjämnställda team jag och min fru är, var vi två som hjälptes åt. Ensam hade tagit lite längre tid.

Nåja, so far so good. Den första nackdelen med vagnen har vi inte upptäckt förrän nu när pluttarna blivit lite större; de får helt enkelt inte plats i liggdelarna längre, speciellt när de är påpälsade med höst- och vinterkläder. Det där är ju väntat att ske, men inte redan när de är knappt 4 månader gamla. Och det började egentligen tidigare än så, här är en bild från när de var 3 månader och deras stackars pingvinarmar (höhö) hänger utanför :

Och när de inte får plats i liggdelarna längre kommer nästa problem. Utan liggdelar sitter nämligen pluttarna framåtvända, dvs du ser inte dem och de ser inte dig. Känns för tidigt att ha det så redan! Förvisso finns det ”fönster” ovanpå så att man kan titta ner på dem om man bockar sig framåt, men har man regnskydd på så täcks dessa fönster över. Haaallå.

Ponera sedan hur mycket bök det blir att t.ex bara stoppa nappen i munnen på en plutt… stanna vagnen, gå framför den, huka dig ner, leta dig in under regnskyddet, etc. Och återställ. Attans meckande för en som är van vid att bara böja sig fram och stoppa i nappen. Suck.

Ok, de här problemen gäller säkert alla vagnar där pluttarna sitter framåtvända, och vi kunde väl tänka oss att det skulle bli så på sikt, men vi är överraskade att det händer så tidigt. Och våra pluttar är normalstora, de följer ganska exakt sin förväntade tillväxtkurva. Sådeså.

På ljusa sidan har vi dock att pluttarna verkar nöjda med det utökade utrymmet jämfört med de trånga liggdelarna.

När man tittar på det där är det ofattbart att det för mindre än 4 månader sedan såg ut som nedan, när vi dag 5 tog en promenad i stora vida världen utanför sjukhuset (ffs så små de är!):

Jaja. Det där med att jogga med Baby Joggern… skit samma, jag gillar ändå inte att jogga.

Paff. Pluttarna sov till 06:11 idag!! Är det tack vare gröten?? Förvisso gav dom oss en tuff match vid nattningen igår kväll, men ändå… dom sov från 22-tiden så vi pratar 8 timmar i streck! Man får väl anse nattmatningen skippad och att vi gick direkt på frukostvällingen. I sängen. Där vi vi även kollade morgonnyheterna tillsammans, alla fyra.

[bilden klarade sig tyvärr inte förbi censuren här hemma]

Stina och Zelda somnade om, men inte Zoey. Så hon och jag gick upp och gjorde frulle till pappa och tände vår första brasa tillsammans:

Med morgnar som dessa kan jag inte tänka mig något bättre än att vara pappaledig!

En av våra pluttar har börjat matvägra. Jag vill ju inte hänga ut någon i min blogg, men hennes namn börjar på Z och slutar på elda. Ok, det är Zelda. Hon gnäller som att hon är hungrig (och hon borde vara det enligt matklockan) men när hon får välling skriker hon femfaldigt högre. Vi fattar noll.

Googlar man runt lite kommer man fram till att det är ganska vanligt med matvägran vid 3,5-4 månaders ålder, och i jakten på att försöka hitta några knep som lett till framgång hos mer än en, kom jag fram till dessa:

• Strikt fasta mattider
• Mata i sovande / nyvaket tillstånd
• Slopa kvällsmål eller nattmål för hungrigare plutt dagtid
• Börja med smakportioner av gröt
• Mata i mörkt och tyst rum

Några av knepen har vi redan testat så idag bestämde vi oss för att testa gröt. Success! Båda pluttarna gillade det, och framförallt Zelda. Efter det vägrade hon ännu mer bestämt välling och ville bara ha mer gröt. Alltså, hon har mao vägrat välling för att hon ville ha gröt – eller åtminstone för att hon ville ha något annat än välling. Säg mig, hur f-n visste hon att det ens fanns något alternativ till välling? Eller riskar hon? Hungerstrejkar tills hon får något bättre? 3 månader och 3 veckor gammal och redan mer riskbenägen i sina beslut än sin pappa… hujedamej.

Nåja, med gröten introducerad ser jag framför mig hur vi snart kommer att se tillbaka på tiden när vi bara behövde mata med välling, och förbanna oss över att vi inte fattade hur bra vi hade det…

…sägs det. Enda skillnaden är att posten kommer och aktiemarknaden rör på sig. Annars är det ingen större skillnad vardag mot helg. Lördag hela veckan. Eller onsdag.

Viket påminner mig om förvirringen som uppstår när man som föräldraledig pratar med sina föräldrar som är pensionärer om vilken veckodag det egentligen är… föga anade man att man skulle ha det där gemensamt nåndag.

Förresten, ang pluttarnas första natt i eget rum så funkade det bra när vi väl lyckats natta dem vid 22-tiden (varpå vi käkade kvällsmat!) och fram till 03:18 då nattmatningen började och som varade till 05:36 (suck). Därefter var det lite oroligare och vi fick yrsla oss in i deras rum ett par gånger i timmen och stoppa nappen i munnen på endera plutten. Tills att de tyckte det var morgon vid 07:30-tiden. Så man har nog ändå fått totalt 4-5 timmars osammanhängande sömn… yay.

Pluttarna har blivit för stora att sova i samma spjälsäng och vi får inte plats med två spjälsängar i vårt sovrum så nu får de eget rum där de ska sova för första gången inatt…!

Spänningen är olidlig. Kommer vi sitta och sova i de där bruna skinnfåtöljerna hela natten?

Funkar det däremot, då ska vi göra en stor säng av de där två. Tror vi.

600 spänn för 12 st t-shirts på Jack & Jones – fifan så bellet! Nu behöver inte Stina se mig gå omkring här hemma i mina NeoSpot t-shirts dagarna i ända längre, hehe…

Å vem vet, jag kanske levlar upp från joggingbyxor oxå? Det är ju trots allt snart jul…