Min första farsdag idag! Alltså första farsdagen där JAG är far! Far out!

Det var faktiskt inte förrän i förrgår jag insåg att farsdag faktiskt är MIN dag också nu, inte bara min fassas dag. Men sen insåg jag också att om det bara var jag som insåg det, ja då skulle det ju inte bli så mycket mer med det. Så jag hintade försiktigt om nyheten för Stina igår och hon var inte sen att nappa. Swisch sade det och så var hon iväg på 2 timmars egen tid för att shoppa på Nova. Go figure.

Men presenter blidde det! Första var att pluttarna sov till 07:47 idag, och då hade dom sovit 12 timmar i streck! Nästan som om dom visste att det var farsdag och vad jag önskade mig. <3 Nästa överraskning kom när jag satt på morgonmuggen och surfade (egen tid utan skuld!) och det här dök upp i mitt facebook-flöde (lägg märke till hur t-shirtens urringning dras nedåt naveln, att kombineras med kalsongerna i nacken):

Så jag rusar (nåja) ut från muggen (efter vissa vidtagna åtgärder) för att uttrycka min glädje lite mer sofistikerat än att sitta där inne och trycka ”Like”, varpå jag möts av presenter på frukostbordet, några från Stina och några från pluttarna (sistnämnda i bild):

Samtliga presenter gick i temat ”Daddy styling” i syfte att ”levla upp vardagskostymen lite” vilket jag hädanefter kommer att göra i nya joggingbyxor, grå hoodie och rutiga pyjamasbyxor (att matcha mina nya t-shirts) samt de här strumporna från pluttarna:

Det är inte utan att jag blir lite mushy. <3 Detta känns så mycket större än t.ex. julafton eller att fylla år! Ok, det är kanske inte så konstigt att man hellre firar att vara pappa än att bli äldre i den här åldern ;) men ändå. Det känns så dj-vla HÄFTIGT! Sprudlande lycka, lixom! Bara tanken på att jag är pappa åt våra underbara tjejer och Stina är mamma och att vår resa bara precis har BÖRJAT får det att kittla i magen! The world is our oyster!

Men vi börjar smått. Allt som involverar att ge sig utanför dörren kräver noggrann planering och logistik. Inte minst om pluttarna dessutom ska kläs upp i klänning och hårband (jag fattar inte det där med hårband eftersom dom ändå inte sitter kvar som hårband bör):

Uppklädnaden var till ära för MIN fassa som även fyllde år idag. Där flöt dock inte dagen på lika bra. En av pluttarna fick bryt och gick knappt att trösta. Än mindre mata. Uppenbarligen är vi i ett ”leap” just nu (utvecklingssprång på svenska) så det är bara att vänta sig kaos. Stina och jag fick pendla mellan middagsbordet och det rum vi gjort till vår bas för att turas om att trösta vår stackars tröstlösa plutt. Det blev ett förhållandevis kort besök. Och nu sitter vi här och äter varma mackor till kvällsmat kl 22:00. Burp.

Och hårbanden? Dom åkte av innan vi ens åkte iväg. Jag ser det som en seger.

PS. Jag vet att farsdag stavas fars dag. Men det skiter jag i. Farsdag. Ha!