Det har börjat bli rätt så mekigt att mata pluttarna. Dom stoppar fingrarna i munnen för att känna på och kleta runt med maten, och sen kletar dom såklart med händerna på allt som finns inom räckhåll. För att inte tala om deras brakpruttljud med munnen samtidigt som dom äter så att maten står som en fontän över stackars oss som matar. Vi har börjat använda förkläde för att skydda oss mot den värsta skuren:

Men vad vi egentligen skulle behöva är samma halvkroppstäckande haklappar från IKEA som pluttarna har. Fast idag knäckte vi ett knep. Vi insåg att om en av oss håller show för pluttarna samtidigt som den andre matar, typ såhär (lägg märke till att merparten av hängarna hänger i öronen ):

Då sitter dom lugna och glada med öppen mun och bara tar emot maten såhär:

Det funkar såklart bara när vi är två. Så är man ensam behövs fortfarande full skyddsmundering. Kanske ska köra sopsäck över huvudet med två hål i? Hål för ögonen då alltså…

Sen tyckte vi att drygt 7 månader är en lagom ålder för att gunga på lekplats så vi kånkade iväg vårt ekipage till en av de artonhundra lekplatserna som finns i området. Jättespännande tyckte vi! Pluttarnas första besök på en lekplats! Weeeeeeeee!

Dom var dock inte riktigt lika entusiastiska, utan såg mest ut som ”wtf is the big deal?”

Och det kanske är en berättigad fråga. Lite bigger deal är att pluttarna börjat backa! Alltså liggandes på mage som ett steg i att börja krypa. Kruxet med att bara backa är dock att helt plötsligt tar det överraskande stopp utan att man förstår varför.

Men så länge det inte tar stopp är det bara glada dagar:

Hade det bara varit lika glada nätter så att mamma o pappa fått sova lite mer hade det även varit bara glada dagar för oss…

Förresten, jag fuskade lite och publicerade några retroaktiva inlägg för veckan som gått. Det får jag lov att göra. Så de så.