…har blivit ett barnmatslagningsbås!

På den ljusa sidan har vi att jag sitter i en taxi på väg ner på.stan för att ta en spontan öl, eller tre…

Eller ungefär tre kanter. Oavsett är jag skitsöt i den!

Eller hur?

Min mormor Jenna har sytt den, egentligen till min storebror Max men eftersom jag är så skitsöt i den har jag snott den. Tack Max och tack mormor!

Jag låter i princip pluttarna leka med min smartphone så mycket dom vill, den jag har nu är en Sony Xperia V som är både stöt- och vattentålig så jag tänker att den bör klara av deras hantering. Om dom så dränker den med sagel eller slänger den i golvet.

Vad jag däremot inte kunde förutse var det här:

Zelda har själv nagiverat dit utan att jag sett det… såååå nära en katastrof!

Stina placerade pluttarna framför fönstret idag när det snöade, detta var första gången dom såg snön – stooora snöflingor dessutom. Oohh, så fascinerande! Hade dom sagt om dom hade kunnat.

Någon mer än jag som kommer att tänka på balkonggubbarna i mupparna?

I helgen bilade vi runt lite spontant och kollade förskolor i området där vi bor. Vi utgick från Lunds kommuns lista över förskolor och prickade för de vi tyckte låg bra till och såg OK ut från utsidan. Planen var att efterhand ringa och boka besök på dessa.

Så imorse upptäckte Stina att vill man börja förskola eller pedagogisk omsorg i höst så är 28 februari sista datum för anmälan. Wtf, vi som trodde vi hade god tid på oss?! Vi kan dessutom bara besöka dessa på måndagar och fredagar när jag inte jobbar. För besöka dem vill man ju, innan man bestämmer sig. Så Stina gick in i work mode och zimzalabim så hade hon bokat in oss på 5 olika förskolor att göra föräldrabesök på IDAG!

Såhär blev vårt schema:

• 10:00 Saltkråkan
• 11:00 Sagostunden
• 12:00 Lunch
• 13:30 Tellus
• 14:30 Ladugårdsmarken
• 16:00 Duvungen

Så vi gjorde alltså en heldagsturné till fots i vårt eget område och med pluttarna i barnvagnen. Varje förskola var såklart många nya intryck för både oss och pluttarna. Och det var inte många minuter mellan varje förskola, så stackars pluttarna fick bara några minuters vila åt gången i vagnen innan vi tvingades ta upp dem och bära dem i famnen för nästa rundtur.

Under lunchen landade vi på Norra Fäladens surdegsbageri som vi fann för några månader sedan och har blivit halvt stammisar på. Fördelen med detta ställe, bortsett från att det är förbannat gott surdegsbröd och goda lunch-ciabattas, är att ena bagaren/delägaren på stället också har tvillingar, födda en månad innan våra, så han har full förståelse för allt kaos man ställer till med när man är på besök.

Men ska erkänna att efter näst sista förskolan ovan så var man så trött, svettig och nerkräkt att man inte pallade mer. Och totalt trasig i armarna efter allt bärande. Pluttarna behövde dessutom matas igen, så vi bokade om sista stället till annan dag. Och har även en till förskola bokad annan dag, så vi har två till vi bestämt att vi ska besöka.

Av de fyra förskolor vi besökte idag var tre av dem kommunala och en var montessori. Vi har kommit fram till att beslutet handlar om huruvida vi vill ha montessori eller inte. Om inte, är valet enkelt. En av de kommunala förskolorna gav oss absolut bäst känsla, medan en annan gav känslan av att den könslösa pedagogiken hade gått för långt, och den tredje kändes nästan som barnförvaring snarare än förskola.

Så säger huvudet. Men hjärtat skriker att beslutet borde istället handla om huruvida man ska lämna sina älskade pluttar på förskola redan som drygt 1 år gamla?? Dagen idag har gjort det väldigt påtagligt att någon annan ska ha hand om våra pluttar, vara deras närstående, trösta dem, uppleva deras utveckling, osv. Mitt hjärta blöder. I’m such a mammy.

Så då tänker man; vad kostar det att hyra en barnflicka? Är det billigare än att själv gå hemma och vara utan inkomst?

Idag har vi varit och kollat på nya åk til familjen. Jag vill ha en ny cab och Stina vill ha en ny barnvagn. Eller vi vill väl båda både och, men med olika stort intresse. Vi började med mitt.

Jag har redan en cab idag, en Mercedes SLK 55 AMG, men den har bara två säten och vi är ju som bekant fler än så nu. Så jag har den till salu via bilförmedlare som jag även har bett försöka hitta någon kul 4-sits cab att byta mot. Han har föreslagit en BMW M3 Cab, som han dock inte har hemma ännu. Jag kan också tänka mig en BMW 335i Cab, så vi åkte och kollade på några sådana som fanns i närheten. Vi pratar begagnat nu alltså. Som sommarbil. Här är en av bilarna vi kolllade på:

Det viktiga idag var inte färg och fälgar osv utan det var att sätta sig i bilen, ställa in framsätet så att jag satt bra, och sen mäta hur mycket utrymme det var kvar bakom. Kommer det ens gå att få in bakåtvända barnstolar bakom? Säljaren trollade t.o.m fram en bilbarnstol och det var ingen vacker syn. Om det ens går så får antingen pluttarna sitta som ett L eller får Stina och jag göra det. Och det är såklart inget alternativ. Så dagens insikt och dåliga nyhet är att vi förmodligen inte kommer att kunna åka cab tillsammans på sisådär 4 år. Sicket mög. Måste försöka hitta en lösning… kanske släppa tyskpreferensen och köpa en jänkare?

Nåja. När vi väl hade kommit till denna hemska insikt var det lunchdax för både oss och pluttarna så vi tvingades att hitta nånstans att utföra detta kaos i den håla vi befann oss i. Vi har än så länge undvikit lunch på krogarna i stan vi bor eftersom vi stökar till så dj-vligt. Sist var vi i Staffanstorp, hålan full av mellanchefer. Och idag var vi i Eslöv, städernas paradis. Även när det gäller fik är kraven annorlunda nuförtiden, det ska finnas en schysst hörna vi kan ockupera, gärna barnstolar samt toalett med skötbord. Första stället vi hittade, Boijertz Conditori, uppfyllde två av dessa krav så det fick duga. Det fanns inte tid att leta efter annat, bara se hur pluttarna likt Star Trek TNG-crew parerar för lunchintagandet.

Jag måste säga att vi börjar bli bra på det här. Det tog 1 tim och 10 min från det att vi parkerat bilen tills att vi hade beställt något att äta, packat upp pluttarna och placerat dem i barnstolar, trollat fram mat, rört ihop gröt och efterrätt till dem, matat dem, bytat på dem, slängt i oss själva våra baguetter och vars en halv selma och en halv blåbärsmuffin, gjort ett snabbt toabesök, klätt på och packat ner pluttarna, och släpat ut oss alla med tillbehör i bilen igen. Det är precis lika jobbigt och stressigt som det låter. När man väl sitter i bilen igen är man helt slut och pustar medelst rapar omvartannat. Det positiva är att när man väl börjar köra börjar lugnet. Mätta pluttar i bil somnar snabbt. Det hade jag också gjort om det inte vore för att jag körde.

Sen var det dags för barnvagn. Jag nämnde i ett tidigare blogginlägg att vi inte är helt nöjda med vår nuvarande barnvagn, Baby Jogger City Mini GT Double, eftersom pluttarna inte längre får plats i liggdelarna och i sittdelarna sitter de med ryggen mot oss med väggar mellan varandra så de ser inte så mycket och vi ser inte dem. Det är bara och konstatera att vi inte hade tillräckligt bra kravbild när vi valde vagn. Vi valde den mycket för att den fick plats i min BMW320d för då behövde vi inte behövde köpa ny bil också.

Nu har vi alltså ny kravbild och har därför fått upp ögonen för Bugaboo Donkey Twins istället. Trots att de är dyra som faen. Så vi åkte och kollade på en sådan och fick butiksexpediten att släpa ut vagnen till min BMW320d för att se om den fick plats i bagaget. Njet! Inte med liggdelarna iaf. Så då har vi att välja mellan att fortsätta med det vi har eller köpa både ny bil och ny barnvagn… eller bilar (pluralis) eftersom jag även är inne på att byta min cab. Ja, ni hör ju hur galet det låter… tror jag stoppar huvudet i sanden ett tag.

Efter det där åkte vi och storhandlade och efter det var det matdags för pluttarna igen så vi mellanlandandade för matning hos mormor och morfar i Barsebäcks Hamn. Summa summarum blev det nog för mycket intryck under en dag för pluttarna, för det var mistlurssymfoni under hela nattningsprocessen när vi kom hem.

Så nu är jag så trött att jag sosokrrlöäfff…zzzzzz.

Vi stack iväg för att handla lite nappar o nappflaskor idag, det är dax att ge upp svårdiskade Dr Brown och köpa något enklare. Det blev Mam Baby Bottle. Och ett gäng nappar. Kostade ungefär som ett dussin stor stark på en after work. Sånt som man gjorde förr, ni vet.

När man väl har packat ihop alla prylar och pluttar och lyckats ta sig utanför dörren sådär, vill man inte bara köra hem igen. Så vi fick för oss att hälsa på någon av våra föräldrar. Mina vann. Men de var inte hemma utan de var hos släktingar. Så vi körde dit istället så att pluttarna fick träffa sin farmor och farfar och alla andra som var där.

När vi var där hann vi i princip bara mata och byta på pluttarna, skicka dem en runda runt bordet så alla fick gulla med dem lite, och sen köra hem igen. Men det bästa av allt var att min fasters man överväldigade oss med att ha gjort två gunghästar till våra tjejer!

Fantastiskt fina! Och fantastiskt kul att ha något som är skapat av anhöriga och ingen annan har. Och vi som trodde nya nappar och nappflaskor skulle vara dagens stora nyhet. Tji fick vi.

Tre arbetsdagar har gått sedan jag var hemma en hel dag.

Nytt är att man måste låta som ett flygplan när man matar pluttarna för att de ska öppna munnen. Hur f-n är det möjligt?? De vet ju inte ens vad ett flygplan är eller hur det låter…

Å så har Zelda börjat ge sig ut på upptäcksfärd och rullar ner från madrassen i köket. Det är inte långt kvar förrän hon kryper… och vi jagar.

Båda rullar redan rundor som attans nu, man kan inte lämna dem med blicken ens ett ögonblick. Och att byta blöja på dem är som att försöka fånga en flagga i stirriga stormvindar. Uttrycket ”the shit has hit the fan” har fått en ny innebörd.

På tal om att byta blöja så har tjejerna börjat äta kött… Tjernobylblöjorna står mao numera på rad! Här är en bild från första Tjernobylblöjan i somras, och sådär ser jag alltså ut ofta nu:

Å flaskor… attans va man diskar flaskor. Typ två såna här laddningar om dagen:

Men vad gör allt det där när de får mitt hjärta att smälta?

Nu ska mamma o pappa ha fredagmys. Puss på er!

…att vara egenföretagare. Fast att jag är ensam anställd i mitt bolag och bara har 60% uppdrag hos en och samma kund just nu, så har den här kvällen gått åt till att skattedeklarera (försenat, kommer åka på skattmasens böter), beräkna och lämna in kontrolluppgifter för 2013, betala fakturor, skicka fakturor, tidrapportera, skriva milersättningsunderlag, uppdatera hyresavtal, skatteplanera, osv, osv. Det mesta ska dessutom bokföras.

Och det där är bara vad som hade deadline just idag. Andra dagar är det annat. Än om det mesta är papperslöst nuförtiden känns det ungefär såhär (fast utan hår på huvudet):

Jag hade en ambition att blogga om annat ikväll, men se det här var allt som kom ur mig. So sue me. Jag har fyra dagars pluttduttande framför mig nu så kanske lyckas bättre då.

Jag har ibland problem att se vem som är vem av pluttarna när de har likadana kläder samt både napp och mössa monterade. Eller jag ser det efter en stund såklart, men vid första anblick kan jag tveka. Idag erkände Stina att hon har samma problem.

Och har vi problem borde andra också ha det:

Vem är vem? För den oinsatte är alltså Zoey & Zelda tvåäggstvillingar och olika till utseendet; en är blond, en är brunett. En är lång och smal, en är… mindre lång och mindre smal.

PS. Nej, vi roar oss inte med att klä dem lika, men vissa ytterkläder har blivit det, som en och annan mössa. Samt filtar. Å så leker jag med tanken att ge dem vars en cab (bil alltså) av samma märke och modell nångång. Kanske en grå och en rosa, som färgerna på deras nappar…