Ingen vill vara chaufför på midsommarafton. Åtminstone inte i det här äktenskapet. Och att ta taxi med 2 st 11-månaders pluttar (oj, där kom ordet tillbaka igen!) är bara att glömma. Så vad är alternativet? Cykla? Ja, tänkte vi, om man har en cykelkärra med plats för två. Den fest vi ska på i år är trots allt i Lund, dvs samma stad som vi bor i.

Så Stina har rekat cykelkärror och bland annat hittat detta test från Råd & Rön där Burley Encore fick högst betyg. En sådan fanns i butik i stan så vi åkte och kollade:

Visst ser det trångt ut?? Redan! För 5000 kr inkl tillbehör vill man ju kunna använda den längre än ett år eller så. Det fanns dock ett annat alternativ i butiken; Thule nånting för ungefär dubbla priset inkl tillbehör. Hallå? Tio papp för en cykelkärra bara för att kunna cykla till festen? Då visade det sig att Stina inte såg lika snävt användningsområde som jag, hon såg framför sig att man även cyklar till och från dagis. Minsann. Och jag som tänkte mig att antingen hämtar man med bil till och från jobbet, eller går dit med barnvagn eftersom vi bor 800 m därifrån. Vi konstaterade att vi behöver fundera över behovsbilden och begav oss till nästa butik för att kolla in bilbarnstolar istället.

Där gick det bättre. Nästan för bra. Vi köpte inte bara 2 st bilbarnstolar (Maxi-Cosi Mobi) utan även 2 st cykelsitsar (OK Baby bodyguard), 2 st cykelhjälmar, 1 st resesäng (har redan 1 st), 2 st resemadrasser till nyss nämnda, 2 st badstolar och 2 st UV-baddräkter. Vi seglade fram som en karavan med trippla kundvagnar i butiken.

Och där har ändå Stina stuckit iväg med Zoey i butiken för att handla mer. Måste säga att jag är tacksam att vi hitintills inte använt något av barnbidragen som ramlat in på kontot, för idag försvann nästan hälften av dem. På tal om det borde man få barnbidrag INNAN man får barn mtp hur mycket man handlar i förberedande syfte… här är en bild från 13 dgr innan Zoey och Zelda kom till världen:

A glimpse of the duplex world, rubricerade jag det på Facebook. 68 likes. Och då har vi inte ens gluttat i garderoberna…

Jaja, det var då det. Tack vare dagens inköp är vi preppade både för midsommar och för semestern! Nästa semesterutmaning kommer att bli hur vi ska få plats med allt i bilen när vi drar till stugan vi hyrt vid havet en vecka. Det är ju inte precis så att vi har vuxenbilar anpassat för tvillingar i den här familjen. En 2-sitsig Mercedes cab och en BMW sedan. Den sistnämnda är den som ska försöka prestera som en familjebil. Går sådär. Men vi fick otroligt nog plats med innehållet från alla tre kundvagnarna i den, inkl oss själva och ytterligare 2 babysafe med basstation som Zoey och Zelda satt i! Om än det innebar att Stina hade två cykelsitsar upptryckta i revbenen…

Jaja, med lite tur kommer en av oss att välja en mer vuxen bil inom snar framtid………

Kolla vad jag bloggar förresten! Tre inlägg på två dagar, snart har jag kompenserat för månadens tystnad som precis passerade.

Det har gått drygt en månad sedan jag bloggade sist. Ser man till hur tjejerna utvecklats sedan dess känns det som längre än så. Uppenbarligen händer det mycket efter det där 8-9 månaders ”leapet”, eller vad det nu var för kaos vi upplevde under mars-april. Nu förstår oftast tjejerna vad man säger, dom pekar på vad dom vill ha, leker med varandra, och härmar oss. Bland annat. T.ex så sätter dom helt plötsligt smartphonen mot örat, vilket förvånar mig för det är ju inte precis det vi gör oftast med våra smartphones. Och själv har jag fått grepp på att lyfta upp och bära båda tjejerna samtidigt.

Dessutom kryper både Zoey & Zelda nu, och lustigt nog ställde båda sig upp utan att hålla sig för första gången igår kväll när vi skulle natta dem. Att dom kan ställa sig upp innebär att dom når saker dom inte nått tidigare, t.ex sånt som står i fönsterkarmar, låga bord och bokhyllor. Zelda klättrar dessutom uppför trappor och Zoey klänger på allt annat. Samt stoppar allt i munnen. Verkligen ALLT. Mycket fokus på att barnsäkra hemmet nu mao; vi har satt upp trappgrindar, tömt alla låga bord, bänkar och fönsterkarmar på prylar och satt hjälmar på tjejerna (eftersom vi har stengolv i kök och hall). Här sitter dom i morgonmässingen med sina hjälmar och fascineras av att någon utanför blåser in fiber i vårt hus:

Så vårt hem har snart fiber, vilket såklart är bra, men bra Feng Shui lär det inte ha på ett antal år. Det ser faktiskt ut som krig här hemma med leksaker och prylar överallt, diskberg och tvättberg som väntar på att äta upp första lilla tidslucka man får över, todo-listan växer och växer utan något som helst tickboxande, vår stensatta innergård ser ut som en äng av ogräs och trädgården tar sig sakta men säkert mot en vildvuxen djungel. Teoretiskt sett skulle vi kunna placera Zoey på innergården, hon hade plockat upp allt ogräs med fingrarna och stoppat i munnen, men kanske mindre bra lösning i praktiken. Vi får nöja oss med att vår robotklippare Rasmus tar hand om gräsmattan. Annars hade den också varit en äng.

Nämnvärt är också det kaos som uppstår varje gång tjejerna har ätit, eftersom dom numera helst ska äta på egen hand (framförallt om dom själva får bestämma):

Omgivningen ser precis likadant ut efteråt varpå både stolar, golv och tjejer behöver saneras:

Och vi pratar alltså att det är såhär varje dag! Ibland flera gånger om dagen! Eftersom jag jobbar heltid tar Stina det här helt själv på vardagarna så jag vidhåller att oavsett hur mycket man än har på jobbet är det jobbigast för den som går hemma. Samtidigt som det även ger mer att gå hemma, Zoey har t.ex börjat ty sig till Stina när hon ska tröstas. Precis det där jag fasade när jag började jobba. Jobbigt. Så när man kommer hem finns det ingen tid att förlora, det är bara att slänga sig ner på golvet och stanna där.

Nutidens afterwork. Efter det följer nattning följt av 2 timmars röjning av hemmet följt av matlagning följt av att man äter alldeles för sent och somnar i soffan. Någon egen tid finns inte. Jo, när tjejerna sover förmiddag. Stina använder denna tid till att träna på vardagarna, men eftersom helgerna är enda tillfälle vi alla fyra kan göra saker tillsammans drar vi oftast iväg nånstans då. Om så bara till ett fik. Det är logistiskt krävande bara det. Men rätt kul.

Så för min del finns det ingen egen tid öht. Det är helt okej, jag blir inte alls knäpp av det.

I förrgår blev förresten tjejerna 11 månader. Dagen seglade förbi som vilken annan dag som helst utan att vi tänkte nämvärt på det. Lite som tidigt i ett förhållande där man först firar varje månadsdag för att senare bara fira varje årsdag. För att senare kanske inte fira alls, vad vet jag. Stina och jag firar iaf vår årsdag fortfarande. I förrfjol firade vi den 10:e i Smygehuk för det var där vi hade vår första dejt. Har skrivit om det i separat retroaktivt inlägg för den 6 juni.

Och igår gjorde vi det här för första gången tillsammans sedan tjejerna föddes:

Konsekvensen är dock att eftersom tjejerna just nu inte somnar förrän vid 22-tiden och med en fördrink i utomhusspat därefter, blir det inte middag förrän framåt midnatt.

Först tänkte jag skriva att jag känner mig rent av lite PK som inte lämnat roséglasen i samma bild som babywatchern, men sen såg jag hur suddig bilden är… oh well.

NU slog kvällen över från söndag kväll till måndag natt. Snart dax att råka somna i soffan mao….

Som jag skrev i framtiden, den 16 juni, firade Stina och jag vår 10:e årsdag i förrfjol i Smygehuk. Det var nämligen där vi hade vår första dejt. Eller första och första. Den första var egentligen kvällen innan med vänner som täckmantel, men dagen efter drog vi två iväg med min cab och hamnade i Smygehuk. Sveriges sydligaste udde. Såhär såg vi ut då:

I förrfjol när vi firade vår 10-årsdag i Smygehuk såg vi ut såhär:

Smygehuk ligger oss alltså varmt om hjärtat. Så därför tyckte vi det var en ypperlig idé att besöka vår minnesplats på Sveriges nationaldag tillsammans med våra tjejer som upplever den för första gången i sitt liv. Nationaldagen alltså. Eller ja, Smygehuk också för den delen. Det känns på något sätt som cirkeln är sluten när vi går tillbaka där det började och startar en ny fas i våra liv. Med våra loved ones Zoey och Zelda. <3

Vi hade inga större planer än att fika där nere, vilket vi gjorde. Laxtallrik och räkbaguetter. Riskakor och majskrokar.

Vad vi inte hade räknat med var att det fanns något som heter Smygefestivalen och som hålls just denna dag där nere. Och mitt i det vimlet snubblar vi på en annan tvillingfamilj med tvillingpojkar i samma årgång som våra och t.o.m i samma märke på vagn.

Det där är en kul grej som skiljer tvillingföräldrar från vanliga föräldrar. Att bli tvillingförälder är inte alla förunnat, knappt 3% av alla nyfödda blir tvillingar. Så man tillhör ändå en lite speciell grupp som man inte kan ansöka om medlemsskap till. Du väljer inte själv om du kommer med i gruppen eller inte. Så när man träffar andra tvillingföräldrar, speciellt om man t.o.m har samma typ av barnvagn, stannar man och pratar. Och utbyter tips och idéer. Vilket vi gjorde. Kul!

Det visade sig att de här tvillingföldrarna också hänger i Facebook-gruppen Tvillingar 2013, så vi sade ”ses där”. Får se om vi gör det…