Det har gått drygt en månad sedan jag bloggade sist. Ser man till hur tjejerna utvecklats sedan dess känns det som längre än så. Uppenbarligen händer det mycket efter det där 8-9 månaders ”leapet”, eller vad det nu var för kaos vi upplevde under mars-april. Nu förstår oftast tjejerna vad man säger, dom pekar på vad dom vill ha, leker med varandra, och härmar oss. Bland annat. T.ex så sätter dom helt plötsligt smartphonen mot örat, vilket förvånar mig för det är ju inte precis det vi gör oftast med våra smartphones. Och själv har jag fått grepp på att lyfta upp och bära båda tjejerna samtidigt.

Dessutom kryper både Zoey & Zelda nu, och lustigt nog ställde båda sig upp utan att hålla sig för första gången igår kväll när vi skulle natta dem. Att dom kan ställa sig upp innebär att dom når saker dom inte nått tidigare, t.ex sånt som står i fönsterkarmar, låga bord och bokhyllor. Zelda klättrar dessutom uppför trappor och Zoey klänger på allt annat. Samt stoppar allt i munnen. Verkligen ALLT. Mycket fokus på att barnsäkra hemmet nu mao; vi har satt upp trappgrindar, tömt alla låga bord, bänkar och fönsterkarmar på prylar och satt hjälmar på tjejerna (eftersom vi har stengolv i kök och hall). Här sitter dom i morgonmässingen med sina hjälmar och fascineras av att någon utanför blåser in fiber i vårt hus:

Så vårt hem har snart fiber, vilket såklart är bra, men bra Feng Shui lär det inte ha på ett antal år. Det ser faktiskt ut som krig här hemma med leksaker och prylar överallt, diskberg och tvättberg som väntar på att äta upp första lilla tidslucka man får över, todo-listan växer och växer utan något som helst tickboxande, vår stensatta innergård ser ut som en äng av ogräs och trädgården tar sig sakta men säkert mot en vildvuxen djungel. Teoretiskt sett skulle vi kunna placera Zoey på innergården, hon hade plockat upp allt ogräs med fingrarna och stoppat i munnen, men kanske mindre bra lösning i praktiken. Vi får nöja oss med att vår robotklippare Rasmus tar hand om gräsmattan. Annars hade den också varit en äng.

Nämnvärt är också det kaos som uppstår varje gång tjejerna har ätit, eftersom dom numera helst ska äta på egen hand (framförallt om dom själva får bestämma):

Omgivningen ser precis likadant ut efteråt varpå både stolar, golv och tjejer behöver saneras:

Och vi pratar alltså att det är såhär varje dag! Ibland flera gånger om dagen! Eftersom jag jobbar heltid tar Stina det här helt själv på vardagarna så jag vidhåller att oavsett hur mycket man än har på jobbet är det jobbigast för den som går hemma. Samtidigt som det även ger mer att gå hemma, Zoey har t.ex börjat ty sig till Stina när hon ska tröstas. Precis det där jag fasade när jag började jobba. Jobbigt. Så när man kommer hem finns det ingen tid att förlora, det är bara att slänga sig ner på golvet och stanna där.

Nutidens afterwork. Efter det följer nattning följt av 2 timmars röjning av hemmet följt av matlagning följt av att man äter alldeles för sent och somnar i soffan. Någon egen tid finns inte. Jo, när tjejerna sover förmiddag. Stina använder denna tid till att träna på vardagarna, men eftersom helgerna är enda tillfälle vi alla fyra kan göra saker tillsammans drar vi oftast iväg nånstans då. Om så bara till ett fik. Det är logistiskt krävande bara det. Men rätt kul.

Så för min del finns det ingen egen tid öht. Det är helt okej, jag blir inte alls knäpp av det.

I förrgår blev förresten tjejerna 11 månader. Dagen seglade förbi som vilken annan dag som helst utan att vi tänkte nämvärt på det. Lite som tidigt i ett förhållande där man först firar varje månadsdag för att senare bara fira varje årsdag. För att senare kanske inte fira alls, vad vet jag. Stina och jag firar iaf vår årsdag fortfarande. I förrfjol firade vi den 10:e i Smygehuk för det var där vi hade vår första dejt. Har skrivit om det i separat retroaktivt inlägg för den 6 juni.

Och igår gjorde vi det här för första gången tillsammans sedan tjejerna föddes:

Konsekvensen är dock att eftersom tjejerna just nu inte somnar förrän vid 22-tiden och med en fördrink i utomhusspat därefter, blir det inte middag förrän framåt midnatt.

Först tänkte jag skriva att jag känner mig rent av lite PK som inte lämnat roséglasen i samma bild som babywatchern, men sen såg jag hur suddig bilden är… oh well.

NU slog kvällen över från söndag kväll till måndag natt. Snart dax att råka somna i soffan mao….