Den senaste tiden har pluttarna lärt sig att – med viss möda – stoppa napparna i munnen själva…

Det måste betyda att dom snart även kan hålla nappflaskan, bädda sängen, tömma diskmaskinen, kratta löv och klippa gräsmattan! Det ser vi fram emot…

Hej Tomten!

Jag vill bara säga tack! Som du vet gjorde jag ingen önskelista i år eftersom jag tycker jag har allt jag kan önska mig. Åtminstone allt som betyder något. Visst är jag lite prylgalen och tycker det är kul med nya teknikprylar, men såna kan jag köpa själv och de där prylarna spelar ingen roll i det stora hela. Jul handlar om att vara med familjen och för första julen någonsin är jag äntligen en familjefar!

Jag förstod nog inte hur viktigt det där var för mig förrän jag fick besked att jag skulle bli det, och sedan inte blev det. Och jag förstår det ännu mer nu när jag och min fru efter vår långa resa äntligen blivit föräldrar till våra älskade pluttar Zoey och Zelda. Två goa, söta, rara, friska barn – utsända att testa våra tålamod. Och kanske rent av vårt förhållande, vem vet. Vissa par slits isär av en resa som den vi gjort, andra blir starkare. Jag tror och hoppas vi tillhör sistnämnda.

För vi är här. Vi är i mål. Ett lugn sprider sig inom mig bara jag skriver det. Detta är ett av de mål i livet man själv inte kan kontrollera. Man kan påverka såklart, men inte kontrollera fullt ut. Och vi fick dubbelt upp! Många och långa var de dagar jag inte vågade tro att det skulle bli så, precis som tidigare när det inte blev så. Om det är riktigt mörkt och har varit det länge är det svårt att se ljusglimtarna. Man vågar inte hoppas, för tillräckligt många brustna förhoppningar knäcker en till sist. Men nu när mitt livs två starkaste ljusglimtar är här har jag istället svårt för att se mörkret. Jag kan inte ens komma på något jag saknar och kan önska mig i julklapp.

Nu vill jag inte låta som att jag stagnerat i livet. Eller ens landat för den delen. Jag har såklart andra mål i livet, men inget där jag inte tror att jag själv klarar det. Så det enda jag kunde komma på att önska mig i år var en fröjdefull jul med min familj och mina föräldrar. Och det var precis så det blev – varken mer eller mindre. Så jag vill bara säga tack! Och dela med mig av några bilder från vår julafton.

Julen handlar mer om att ge än få nuförtiden… i bilden ovanför ser du 47 st julkappar från Stina och mig, fast att vi bara ger till våra barn och våra föräldrar (och till varandra förstås).

Lille julafton spenderades på akuten för att Zoey rivit sig själv i ögat, så vi fick öppna pluttarnas lillejulaftonsklapp på julaftonsmorgon istället… som synes föll vi till sist offer för kommersen och köpte bumbostolar!

30 minuter innan gästerna kommer sitter jag fortfarande oduschad  och orakad i joggingbyxor…

…vilket egentligen inte är något problem eftersom gästerna ändå knappt ser oss utan mest tittar på pluttarna…

…som i sin tur tittar nyfiket tillbaka.

I år delade vi upp julbordet och körde sill till lunch och varmt till kvällsmiddag istället för allt på en gång, och fick således en julafton fri från paltkoma.

Pluttarnas julbord var lite mer spartanskt.

Zoey hos farmor.

Zelda hos farfar.

Farfar hos Zoey och Zelda.

Underbart annorlunda stuk framför Kalle Anka i år.

Det får räcka. Ta hand om dig, tomten! Vi hörs nästa år!

PS. Om jag redan nu kan önska mig något annat till nästa jul som inte heller är prylar, så skulle det vara att bli av med min tinnitus och hyperakusi som gör att en del barnskrik känns som knivar i huvudet, samt mina musarmsbesvär som jag har från axel till handled i båda armarna och som gör det svårt att bära pluttarna en längre stund. Dessa aber gör det lite svårt att vara den pappa jag vill vara. Tack på förhand!

Det är nog rätt normalt att det första man gör när man kommer hem från arbetsdagen är att ta av sig ytterkläderna och gå igenom posten. Så har det varit för mig i många år. Men inte nu längre.

Så fort jag kommer innanför dörren dras jag som en magnet ner på golvet till pluttarnas nivå för frenetiskt gullande och pluttduttande. Oavsett hur mycket jag saknar dem under dagen så inser jag inte riktigt hur mycket förrän jag kommer hem och möts av deras leenden. Oemotståndligt. Hur ska jag kunna säga nej när de ber pappa om saker i framtiden??

När euforin lugnat sig efter en riklig dos gullande inser man hur obekvämt det egentligen är att kräla på golvet i jobbkläder så då slippar man ner i nåt mer komfortabelt. Läs joggingbyxor och t-shirt och se bild (stackars Stina får alltså fortfarande knappt se mig i annat än joggingbyxor och t-shirt ). Och sen är man i princip fast på golvet tills det är dags att natta pluttarna. Det känns lite som man ska kompensera de 8 timmar man varit borta under de 2 timmar som återstår innan läggdags.

Jag är inte helt okej med det här. Dvs att pappan är den där snubben som dyker upp en stund innan läggdags samt är med på helger. Jag är ärligt talat lite orolig för hur det ska påverka pluttarnas förhållande till Stina vs mig. Än om jag bara jobbar deltid. Tycker mig redan ana små skillnader mot när jag gick hemma hela tiden. Då lärde jag mig att pappan KAN vara lika nära barnen som mamman om man bara vill, och de som påstår annat har bara inte försökt tillräckligt, men det förutsätter nog att båda faktiskt är lika mycket hemma (och lika engagerade!). Och med tvillingar skulle helst båda vara hemma hela tiden första året eller så. Men hur många har möjlighet till det?

Jaja. Vi får se hur det går. Återkommer säkert till det i nåt framtida blogginlägg.

För övrigt blidde det inget bloggande i helgen för den energi man hade över efter pluttduttande gick åt till julpyntande. Blev en lite mindre gran i år och annan placering med hänsyn till var vi rallar runt pluttarnas spjälsängslekhage. Och detta skriver jag bara för att ha en ursäkt att peta in en animerad gif av vår tindrande julgran (som inte alls tindrar sådär i verkligheten).

I fjol lade vi 600 spänn på gran och återanvände julgranskulor från tidigare år. I år köpte vi julgran för 99 kr på Netonnet (äkta, inte plast) vilket skulle kunna ha varit ett kap om det inte vore för att vi råkade köpa julgranskulor i glas för 500 spänn. Summan av laster är konstant.

Vi var iväg och rekade bilbarnstolar idag och blev matta i pannan av alla beslutsparametrar att ta ställning till så det blev istället att vi yrslade runt planlöst i butiken och köpte typ ingenting vilket kostade 722 kr…

Zoey sov genom hela äventyret men Zelda var vaken och nyfiken så jag passade på att testa hur det klädde henne att sitta i olika typer av stolar… så här såg det ut:

Jag tycker det klär henne rätt okej, speciellt mtp hennes dress code för övrigt och att hon inte ens kan sitta själv ännu…

Idag vaknade vi med ett sug efter julmarknad. Så vi googlade efter en sådan i Skåne och fick träff på Fogdaröds julmarknad. Vi hade ingen aning om vad det var eller var det låg, men det spelade inte så stor roll, det stora beslutet ligger inte i VART man ska utan det ligger i ATT man ska. För det är i ATT som den stora mödan ligger med att packa ihop alla prylar o pluttar i bilen. Idag tog det nog 1,5-2 timmar att bli körklara medans själva körningen tog 30 minuter. Och när man väl är framme ska man meka med att packa upp prylar o pluttar igen. Inte undra på att man oftare blir hemma än inte.

Sen att montera ihop barnvagn, flytta om pluttarna från babysafe-stolarna, bädda ner dem i liggdelar med mössor, vantar och sjuttioåtta filtar i snöblandat regn på en blaskig parkering in-the-middle-of-nowhere tillhör inte våra favoritsysslor så vi var mikronära att bara betala 40 spänn för parkering och sen vända och köra hem igen. Men vi överraskade oss själva och antog utmaningen, och efter turbopromenad i regn och rusk runt på området hamnade vi på Gästgården och fick bord för julbuffé. Och vi som var helt inställda på att det där med julbord var kört för vår del i år! Ok, julbuffé är inte samma shebang som julbord, men ändå. Och vi fick såklart ägna mer tid åt att mata pluttarna än att mata oss själva, men ändå. Det var en av de bästa julbordsupplevelserna i mitt liv – för det var vår första med pluttarna!

Och när vi kom hem hann vi bara packa upp alla prylarna och påbörja nästa matning av pluttarna innan några vänner ringde och ville bjuda oss på middag. Så det var bara att pallra sig ur paltkoman, sträcka på gamnacken, packa ner alla grejorna och sätta sig i bilen igen. Och nu har vi precis kommit hem, nöjda med dagen och rent av lite stolta över oss själva. Det där hade jag inte fattat innan jag blev tvillingpappa… vadå stolt över att åka på julbord och sen gå på middag? Idag känns strapatsövningarna från lumpen som en parkpromenad i jämförelse.

Så var det då fredag! Eller det är torsdag men känns som fredag för jag jobbar inte fredagar. Så imorgon när det är fredag känns det som lördag. Och när det är lördag känns det som lördag igen. Och sen lördag igen igen på söndagen. För jag jobbar inte måndagar heller. Så måndagen känns som en söndag och först på tisdag känns det som måndag. Och sen är det väl typ en onsdag eller något för att dagen efter bli fredag igen.

Det är nästan så att varje tisdag som känns som måndag känns som man kommer tillbaka till arbetslivet från en långledighet. Man tänker ”jaha, var var vi nu” och tre dagar senare glömmer man det igen. Jobba tre dagar, ledig fyra dagar. Det kallar jag schysst work-life balance.

Nu ska Stina gå och träna och jag ska dutta med pluttarna…

Idag har det varit 1:a advent! Då ska man börja dricka glögg och lyssna på julsånger. Så jag tänkte vi skulle börja lyssna stenhårt på den här gamla Ritsch Ratsch-mixen jag gjorde för en klase år sedan:

> Hackeman – Ritsch Ratsch (Fillibom Bom Bom)

Med Spotifys generösa villkor behöver jag cirka 2 975 st lyssningar för att ha råd med ett paket blöjor till pluttarna. Eller 129 lyssningar per dag fram till julafton med start imorgon. Ja, ni förstår ju hur lätt det är att försörja sig på sånt här. Om ni alla sätter låten på loop på en dator utan ljud som ni inte använder så kanske vi klarar det. Tack för hjälpen!

Här kommer texten inkl svaret på frågan i rubriken ovan:

REF //
Ritsch, ratsch, filibom bom bom,
filibom bom bom, filibom bom bom!
Ritsch, ratsch, filibom bom bom,
filibom bom bom, filibom! [bom bom] //

Fru Söderström, fru Söderström
berätta vad som är din dröm
År efter år man hör din sång
om hur du tvättar dig gång på gång

Och Mamsell Ros, va fan e de?
eller vem e de? Och varför e de de?
Varför står ni i sjön och tvättar sådär
o va fanken e de som låter så här:

REF: Ritsch Ratsch….

Fru Söderström, fru Söderström
jag tror jag vet vad som är din dröm
man sjunger om det i din sång
och du vill gärna ha det gång på gång

Lilla Mamsell Ros hon är bra
men hon kan inte ge dig det du vill ha
en man som river av kläderna du bär
och gör fillibom så det låter så här

REF: Ritsch Ratsch….

Fru Söderström, fru Söderström
nu när jag vet vad som är din dröm
är du välkommen hit med din soda och punch
jag står för mat om du äter mig till lunch

Lilla Mamsell Ros hon är bra
men hon kan inte ge dig det du vill ha
en man som sliter dig kläderna av
och gör fillibom tills du själv tuppar av

REF: Ritsch Ratsch….

Barnvakt igår, för första gången! Hur mycket hinner man under 4 timmar barnfritt?

Man hinner:

1) ta en taxi ner på stan

2) chansa på att man får plats i baren på Klostergatans Vin & Delikatess (eftersom man inte kan boka bord i förväg då man inte riktigt vet när man kommer att komma iväg)

3) ta en fördrink:

4) ta en förrätt:

5) ångra vilken förrätt man tog och ta en till:

6) ta en huvudrätt:

7) ta en efterrätt, eller två:

8) gå på muggen

9) betala notan

10) ta taxi hem

Det viktigaste av allt; vi varken ringde eller sms:ade hem en enda gång, och vi pratade bara bajsblöjor vid ett enda (kort) tillfälle under hela kvällen. Vi kommer att bli proffs på det här.