Det är nog rätt normalt att det första man gör när man kommer hem från arbetsdagen är att ta av sig ytterkläderna och gå igenom posten. Så har det varit för mig i många år. Men inte nu längre.

Så fort jag kommer innanför dörren dras jag som en magnet ner på golvet till pluttarnas nivå för frenetiskt gullande och pluttduttande. Oavsett hur mycket jag saknar dem under dagen så inser jag inte riktigt hur mycket förrän jag kommer hem och möts av deras leenden. Oemotståndligt. Hur ska jag kunna säga nej när de ber pappa om saker i framtiden??

När euforin lugnat sig efter en riklig dos gullande inser man hur obekvämt det egentligen är att kräla på golvet i jobbkläder så då slippar man ner i nåt mer komfortabelt. Läs joggingbyxor och t-shirt och se bild (stackars Stina får alltså fortfarande knappt se mig i annat än joggingbyxor och t-shirt ). Och sen är man i princip fast på golvet tills det är dags att natta pluttarna. Det känns lite som man ska kompensera de 8 timmar man varit borta under de 2 timmar som återstår innan läggdags.

Jag är inte helt okej med det här. Dvs att pappan är den där snubben som dyker upp en stund innan läggdags samt är med på helger. Jag är ärligt talat lite orolig för hur det ska påverka pluttarnas förhållande till Stina vs mig. Än om jag bara jobbar deltid. Tycker mig redan ana små skillnader mot när jag gick hemma hela tiden. Då lärde jag mig att pappan KAN vara lika nära barnen som mamman om man bara vill, och de som påstår annat har bara inte försökt tillräckligt, men det förutsätter nog att båda faktiskt är lika mycket hemma (och lika engagerade!). Och med tvillingar skulle helst båda vara hemma hela tiden första året eller så. Men hur många har möjlighet till det?

Jaja. Vi får se hur det går. Återkommer säkert till det i nåt framtida blogginlägg.

För övrigt blidde det inget bloggande i helgen för den energi man hade över efter pluttduttande gick åt till julpyntande. Blev en lite mindre gran i år och annan placering med hänsyn till var vi rallar runt pluttarnas spjälsängslekhage. Och detta skriver jag bara för att ha en ursäkt att peta in en animerad gif av vår tindrande julgran (som inte alls tindrar sådär i verkligheten).

I fjol lade vi 600 spänn på gran och återanvände julgranskulor från tidigare år. I år köpte vi julgran för 99 kr på Netonnet (äkta, inte plast) vilket skulle kunna ha varit ett kap om det inte vore för att vi råkade köpa julgranskulor i glas för 500 spänn. Summan av laster är konstant.