Det här var lite kul. Stina har i några dagar klagat över ett pipande ljud hon hör emellanåt i vardagsrummet. Jag har däremot inte hört det så jag tänkte antingen har hon också fått tinnitus, eller är det min hörsel som börjat dj-vlas ännu mer utöver min tinnitus…

Tills imorse när jag vaknade yrslig på soffan i vardagsrummet, stapplade till toaletten och hörde också det där ljudet utanför toaletten. Var för trött för att söka källan då, men berättade för Stina att och var jag också hört ljudet – till bådas glädje förstås.

Så nu ikväll började vi leta. Långt in i det stökiga teknikförrådet som ligger i anslutning till en liten hörnhall i anslutning till vardagsrummet, under en hylla, i en kartong, fylld med en massa gamla teknikprylar från förra sekelskiftet… där nere i röran fanns boven i dramat!

En Minicall personsökare! Använde denna sent 80- tidigt 90-tal, långt innan SMS slog igenom. Batteriet har såklart inte varat ända sedan dess, utan jag satte förmodligen i batteriet när jag röjde runt i förrådsutrymmen under Stinas graviditet i syfte att göra plats för våra kommande pluttar, varpå jag hade en nostalgitripp eller två på köpet… och nu fick jag en till.

Lägg också märke till en Ericsson T68 som ligger lite längre in. Ännu en nostalgitripp. Och några Game&Watch på golvet. Ännu en. Nä, nu klarar jag inte mer. Godnatt!