En av våra pluttar har börjat matvägra. Jag vill ju inte hänga ut någon i min blogg, men hennes namn börjar på Z och slutar på elda. Ok, det är Zelda. Hon gnäller som att hon är hungrig (och hon borde vara det enligt matklockan) men när hon får välling skriker hon femfaldigt högre. Vi fattar noll.

Googlar man runt lite kommer man fram till att det är ganska vanligt med matvägran vid 3,5-4 månaders ålder, och i jakten på att försöka hitta några knep som lett till framgång hos mer än en, kom jag fram till dessa:

• Strikt fasta mattider
• Mata i sovande / nyvaket tillstånd
• Slopa kvällsmål eller nattmål för hungrigare plutt dagtid
• Börja med smakportioner av gröt
• Mata i mörkt och tyst rum

Några av knepen har vi redan testat så idag bestämde vi oss för att testa gröt. Success! Båda pluttarna gillade det, och framförallt Zelda. Efter det vägrade hon ännu mer bestämt välling och ville bara ha mer gröt. Alltså, hon har mao vägrat välling för att hon ville ha gröt – eller åtminstone för att hon ville ha något annat än välling. Säg mig, hur f-n visste hon att det ens fanns något alternativ till välling? Eller riskar hon? Hungerstrejkar tills hon får något bättre? 3 månader och 3 veckor gammal och redan mer riskbenägen i sina beslut än sin pappa… hujedamej.

Nåja, med gröten introducerad ser jag framför mig hur vi snart kommer att se tillbaka på tiden när vi bara behövde mata med välling, och förbanna oss över att vi inte fattade hur bra vi hade det…