Den superobservante läsaren (tittaren) skulle kunna upptäcka vår pimpade robotgräsklippare Rasmus i bakgrunden i en av bilderna från söndagens inlägg. Detta tillsammans med blogginlägget om Jamåjagleva gjorde mig påmind om ett längre inlägg jag skrev redan i höstas men aldrig publicerade. Förrän nu. Så här kommer det, daterat 17 nov: 10 prylar för tvillingpäron

Eller vad man nu säger när det är annandag och påsken i princip är över. Hsh har det varit fantastiskt fint väder och kissblöjorna som fallit på min lott har varit fler än bajsblöjorna så jag kan inte annat än anse det en bra påsk. En glad påsk.

Jag har bloggat lite i mina tankar under påsken men inte skrivit ner och publicerat förrän nu, se nedan. Tyckte att jag får väl åtminstone försöka blogga lite över påskhelgen eftersom den är lika lång som alla mina helger var när jag jobbade 60% och faktiskt hann blogga en del…

Men det ÄR tufft att hinna med att blogga sedan jag började jobba heltid. De timmarna man är hemma går åt till annat. Framförallt vill man inte spendera de få timmarna som pluttarna är vakna på annat än dem, och när de väl är nattade ska hemmet ställas i ordning, disk ska diskas och plockas undan, tvätt ska tvättas o vikas, mat ska lagas o ätas, locket ska läggas på brunnen, korna ska mjölkas, katten ska kammas… det slutar oftast med att jag somnar i soffan med laptopen i knät.

Så får se när jag lyckas blogga nästa gång. Nu ska jag gå o lägga mig innan jag somnar i zzzz…..

Vänner skulle komma på middag idag, men avbokade så vi hade helt plötsligt en påskdag till övers! Inga planer, bara vara. Men det går ju inte att bara vara, man måste göra saker. Så vi drog till skogs. Med picknickkorgen. Eller korgarna. Det är mycket som ska med när man drar till skogs för picknick med dubbel dos 9-månaders pluttar.

Å så har man helt andra kriterier för skogsmål nu. När man rekar letar man efter skogsslingor som är handikappsanpassade för rullstol, för då får vi plats med vår tvillingvagn. Dalby Söderskog är en sådan skog med sådan slinga:

Och pluttarna (eller tjejerna, jag är ambivalent i mitt ordval) gillade uppenbarligen det:

Eftersom vi väcks i ottan var det många soltimmar kvar efter picknicken så på vägen hem körde till BR och köpte en pool och tillräckligt många bollar för bollhav till pluttarna (om än blott torrsim idag). Det är viktigt att bollarna är större än munnarna, för annars hade dom ätit upp alla hundra:

Sen kräver ju sol solmössa och solglasögon så vi stack även inom H&M och köpte nyss nämnda samt lite annat till dem (det är f-n svårt att låta bli och köpa när man ser en skitsöt klänning i storlek 74… kan man söka hjälp för sånt? Klänningarna är förresten inte med i bild):

Zoey säger som sin pappa: ”Thä fjoutsjår’s såo brajt aj gadda whäär sjejds!”

Nä, inte riktigt. Men en snäll granne hälsade iaf på och gav oss den här:

Det är egentligen fantastiskt att bilden inte är suddig för det handlade inte om många sekunder man hade på sig eftersom ingen av tjejerna egentligen behärskar det där ännu. Det syns delvis på att Zoey i vanlig ordning har fallit framåt som en fura. Men visst ser det autentiskt ut?

Fantastiskt väder har det varit idag – och vi har sett till att fånga dagen utomhus. Det är något speciellt med att vara ute hela dagen, kommer även ihåg det från man själv var barn, man blir mycket tröttare på kvällen och sover bättre på natten. Här är kvällsmatningen utomhus där Zelda (till vänster) inte ens lyckades hålla sig vaken utan för första gången somnade mitt i en tugga:

Å så har jag kommit fram till att ingen sommar kommer någonsin bli den andra lik. Inte för att de har varit likriktade tidigare precis, men eftersom tjejerna kommer att vara ett år äldre varje sommar kommer våra äventyr med dem också vara annorlunda för varje år. Ser jag fram emot!

Långfredagen är egentligen en sorgedag i den kristna kyrkan, men eftersom varken jag, min fru eller våra pluttar är med i svenska kyrkan sket vi i att sörja och var mestadels glada.

Så vi åkte till farmor och farfar och hälsade på, och eftersom det är påsk och man är de enda barnbarnen får man påskhjärtan (vilka dessutom matchar en fondtapet vi köpt till barnkammaren men aldrig får tid att sätta upp):

Sen har vi kommit till det steget att pluttarna (vi börjar förresten mer och mer kalla dem för tjejerna vilket kanske kan kopplas till att vi har börjat klä dem i roliga klänningar istället för bara könslösa bodies) är lättare att ha sittandes bredvid oss till bords än att ha dem krälandes på golvet… framförallt Zelda har börjat förflytta sig snabbare och snabbare på golvet, om än mha ålning medelst hasning (endast lumpare förstår innebörden av det där).

Så därför fick vi tillfälle att testa våra monterbara militärkamouflagemönstrade (snarlikt M90 för den där lumparen som greppade ålning medelst hasning ovan) matstolar med röda detaljer och stora dödskallar på. Låter flickigt va? Rock on. Någon av oss (inte jag) sätter säkerhet före allt och säkrade med vanliga stolar under och för första gången tvingades mina päron förlänga köksbordet när bara vi är på besök:

Resten av tiden ligger vi mestadels på golvet, vilket vi gör var vi än är på besök. Det roliga med bilden nedan är att plu.. tjejernas personligheter syns så tydligt… Zoey är loj och lugn och gillar mest att gosa, medans Zelda hela tiden har något på gång och måste utforska vad som än finns i hennes närhet - och finns det inget i närhet ålar hon iväg mot ett annat mål. Hennes mamma påstår att hon brås på sin pappa…

Och som ni ser sörjer vi inte speciellt någon av oss. Glad Påsk!

Jag fyllde år iförrgår. Jamåjagleva! Tuut-tuut.

Det känns annorlunda att fylla år nu. Antalet år känns inte alls lika viktigt längre. Innan fanns det någon slags oro att allteftersom åldern ökade så gled målet och drömmen om att bli pappa längre ifrån en. Nu när man väl har nått i mål spelar åldern inte alls lika stor roll. Inte för mig iaf. Bara att skriva detta sprider ett behagligt lugn inombords.

Och så önskar jag mig andra saker nu, vilket jag även skrev om i mitt Tackbrev till tomten. Här är en sak jag önskade mig i fölsepresent i år (jo, faktiskt):

Och så är det rätt kul att jämföra det där inlägget med motsvarande inlägg förra året, innan jag hade blivit pappa:

En sak har dock inte ändrats. Jag kan inte vara utan cab på sommaren! Det är en del i att fånga våren, att inte vara innestängd under ett biltak. Den där caben jag nämnde i facebook-inlägget ovan att jag hade köpt, en Mercedes SLK 55 AMG, köpte jag faktiskt när jag visste att vi skulle få tvillingar. Tänkte att när får jag en chans att köra en 2-sitsig V8 igen? Så jag köpte en. Med planen att sälja den till hösten och eventuellt köpa 4-sits cab istället. En plan som det gått sådär med.

Så nu har jag bestämt mig för att behålla min SLK åtminstone denna sommaren också och pendla till jobbet med, när jag ändå bara är jag i bilen. Har kommit fram till att det blir inte mycket roligare bil än så för de pengarna. Har t.o.m hängt på youtube och lyssnat på ”exhaust sounds” från andra kandidater och kommit fram till att ljudet inte heller blir mycket roligare än vad jag redan har. Och så gick det snabbare än att hålla på med byten.

Så pendlar man E22:an Lund-Malmö i sommar är oddsen stora att man blir omkörd av den här bakdelen:

Ok, ska erkänna att jag fejkat nummerplåten. Eller censurerat, rättare sagt. Men bilen är min.

Tuut-tuut, wroom-wroom.

Här är jag (och Zoey):

Har fått en del kommentarer om att jag inte bloggat på ett tag… en månad för att vara exakt. Det har att göra med att jag började jobba heltid för exakt en månad sedan. Dessutom på trippla uppdrag, genom mitt egna bolag. Trippla uppdrag, eget företag och dubbla pluttar lämnar ingen tid över till bloggning.

Det ironiska är att helgen innan jag började jobba heltid så påbörjade jag ett inlägg om hur vi faktiskt fått rutin på vår vardag. Ännu mer ironiskt är att jag somnade mitt i bloggandet och natten som följde vändes allting upp-och-ner och de rutiner vi trodde vi hade var som bortblåsta.

Har bestämt mig för att ändå publicera det där inlägget, så här har ni det:
2 mars – Det blir inte lättare, det blir bara annorlunda

Sedan dess har jag försökt mig på att blogga flera kvällar, men somnat med näsan på tangentbordet och QWERTY i pannan varje kväll. Hopplöst! Här är ett utdrag från ett inlägg den 7 mars som aldrig blev publicerat pga att jag åter igen somnade mitt i bloggandet:

Vi vet knappt vad som egentligen pågått den här veckan, men förmodligen är det en kombo av förkylning, tänder och det omtalade 8-månaders leapet (utvecklingssprång). De har antingen varit helt speedade eller jätteledsna. Inte minst när det varit dags för nattning, vilken därför tagit uppemot 2 timmar per plutt, och sen har de vaknat av olika anledningar gång på gång nätterna i ända. Så vi har alltså inte fått speciellt mycket sömn utan fått springa skyttetrafik mellan vårt och deras rum på nätterna, alternativt ha dem hos oss varpå vi får ligga som linjaler på högkant och få små söta knytnävar i nyllet nätterna i ända.

Sen i förrgår natt blev det bättre. Vi fick sova nästan en hel natt, och var lättade att vad det än var så var det förhoppningsvis över. Tji fick vi. Inatt blev stackars Zelda magsjuk och var som en kräkfontän halva natten. Vid 02:30 ringde vi 1177 och fick vi rådet att ge henne 5 ml vatten var 5:e minut. Och nånstans på vägen vaknade Zoey också och även hon var magsjuk fast med fontän i andra änden. Så började natt till fredag och dagen fortsatte i ungefär samma stuk.

…..

Och där blev det en vändning till. Klockan är 23:08 fredag kväll och Zelda vaknade för en stund sedan med 39.5 i feber och det hon ätit hade bara runnit rakt igenom henne. Så Stina har nu kört iväg till Barnakuten och Zoey och jag är kvar hemma.

Och där somnade jag igen. Det var kaos denna period, vi bodde i vardagsrummet alla fyra ett tag där och fick knappt nån sömn. Både vi och vårt hem såg ut och kändes som när pluttarna var 2 mån gamla. Dålig kombo med att jag började jobba heltid och Stina började på Mamma Fitness samma vecka. Mest synd var det såklart om pluttarna vars magar vi fick lära upp från början med vätskeersättning osv. Men de hade gott mod! Här är en bild från Zelda dagen då hon blev sjuk:

Samma dag hände det här: 7 mars – 500 SEK per blöjbyte

Såja, nu har jag kompenserat lite för utebliven bloggning. Stoppar här och publicerar innan jag somnar.

Och nej, det här är inget aprilskämt.